Lillie
Thu, 16 Dec 04, 10:01 PM
Detta är en liten olycka som hände mig när jag var i 6 års åldern, men jag har skrivit den från min mammas perspektiv lite snabbt för att se om det var lite mer spännande kanske. Får gärna lov och säga vad ni tycker.
Det var en ganska kall vinterdag i januari, det var väldigt mycket snö men det var samtidigt solsken och fint väder, verkligen underbart. Och min lilla dotter på 6 år var ute och åkte pulka på backen ett par hundra meter bort. Tanken var väl att hon skulle åka tills jag kom hem från min mamma (hennes mormor). I alla fall klantiga jag kom hem och då hade jag självklart glömt nycklarna hos mamma. Så jag ringde henne men hon svarade inte, var antagligen ute med hunden vid den tiden. Så ringde jag till min man och frågade när han kunde tänkas komma hem för jag står här utelåst och det är ganska kallt. Men han var på väg hem nu så det skulle nog inte ta mer än ett par minuter. Precis när jag lägger på luren kommer Karin tillbaka (min dotter). Direkt när hon kom så sa jag till henne att jag inte hade några nycklar så antingen fick hon vänta här med mig eller gå tillbaka och åka lite. ”Men ja måste kissa mamma” sa hon. Jag kunde inte mer än svara med att hon fick vänta, för pappa kommer när som helst och jag kan inte komma in i huset än. Men hon svarade direkt med ”men mamma ja måste kissa nu!!!” Hon stod med benen tätt ihop och fötterna lite pekande mot mitten, sen hade hon båda händerna för skrevet (tumvantar). Hon hade blåa termobyxor med vanliga byxor under, en fliströja och en tjock vinterjacka och halsduk och mössa samt sånna där vita tygstövlar som va poppis på 80 talet.
Men jag sa ständigt till henne att pappa kommer när som helst. Men hon grät t.o.m. så kissnödig hon var.
Då ringde telefonen. Det var min man som ringde och sa att det hade hänt nån olycka på grund av halkan så han satt fast i en jätte lång kö och trodde inte att han kunde komma hem förrän om minimum 20 minuter. Visste inte riktigt hur jag skulle berätta det för Karin för jag visste att hon skulle bli jätte ledsen. Hon stod fortfarande kvar på samma sätt och tittade ner i marken helt stilla. Så jag gick fram till henne och satte mig på huk och tog henne lite om axlarna och sa att pappa sitter fast i en bilkö och kan nog inte komma hem på en bra stund. Så titta hon på mig och sa ”men mamma ja kan inte hålla mig”. Och jag svarade bara med ”det gör inget gumman, gör så gott du kan bara”. Sen så blev det tyst en ganska lång stund, helt plötsligt säger hon bara väldigt lugnt. ”Mamma ……… nu kissar ja”. Jag tog bort händerna från hennes skrev än en gång och sa till henne att det gör inget om det kommer i byxorna. Precis när jag hade sagt det såg jag en liten lite mörkfläck i skrevet på henne. En liten rund mörk fläck, och den ökade i storlek ganska fort. Den lilla fläcken spred sig mellan hennes stackars små ben samtidigt som jag hörde ett svagt, svagt väsande. När fläcken var stor som en handboll slutade den att växa. Och min stackars lilla Karin bara grät och grät och grät. Det var så synd om henne :( Fick tillslut ringa mamma och be henne komma hit med nycklarna så inte Karin fick urinvägsinfektion om det dröjde för länge innan Pär kom hem.
Det var en ganska kall vinterdag i januari, det var väldigt mycket snö men det var samtidigt solsken och fint väder, verkligen underbart. Och min lilla dotter på 6 år var ute och åkte pulka på backen ett par hundra meter bort. Tanken var väl att hon skulle åka tills jag kom hem från min mamma (hennes mormor). I alla fall klantiga jag kom hem och då hade jag självklart glömt nycklarna hos mamma. Så jag ringde henne men hon svarade inte, var antagligen ute med hunden vid den tiden. Så ringde jag till min man och frågade när han kunde tänkas komma hem för jag står här utelåst och det är ganska kallt. Men han var på väg hem nu så det skulle nog inte ta mer än ett par minuter. Precis när jag lägger på luren kommer Karin tillbaka (min dotter). Direkt när hon kom så sa jag till henne att jag inte hade några nycklar så antingen fick hon vänta här med mig eller gå tillbaka och åka lite. ”Men ja måste kissa mamma” sa hon. Jag kunde inte mer än svara med att hon fick vänta, för pappa kommer när som helst och jag kan inte komma in i huset än. Men hon svarade direkt med ”men mamma ja måste kissa nu!!!” Hon stod med benen tätt ihop och fötterna lite pekande mot mitten, sen hade hon båda händerna för skrevet (tumvantar). Hon hade blåa termobyxor med vanliga byxor under, en fliströja och en tjock vinterjacka och halsduk och mössa samt sånna där vita tygstövlar som va poppis på 80 talet.
Men jag sa ständigt till henne att pappa kommer när som helst. Men hon grät t.o.m. så kissnödig hon var.
Då ringde telefonen. Det var min man som ringde och sa att det hade hänt nån olycka på grund av halkan så han satt fast i en jätte lång kö och trodde inte att han kunde komma hem förrän om minimum 20 minuter. Visste inte riktigt hur jag skulle berätta det för Karin för jag visste att hon skulle bli jätte ledsen. Hon stod fortfarande kvar på samma sätt och tittade ner i marken helt stilla. Så jag gick fram till henne och satte mig på huk och tog henne lite om axlarna och sa att pappa sitter fast i en bilkö och kan nog inte komma hem på en bra stund. Så titta hon på mig och sa ”men mamma ja kan inte hålla mig”. Och jag svarade bara med ”det gör inget gumman, gör så gott du kan bara”. Sen så blev det tyst en ganska lång stund, helt plötsligt säger hon bara väldigt lugnt. ”Mamma ……… nu kissar ja”. Jag tog bort händerna från hennes skrev än en gång och sa till henne att det gör inget om det kommer i byxorna. Precis när jag hade sagt det såg jag en liten lite mörkfläck i skrevet på henne. En liten rund mörk fläck, och den ökade i storlek ganska fort. Den lilla fläcken spred sig mellan hennes stackars små ben samtidigt som jag hörde ett svagt, svagt väsande. När fläcken var stor som en handboll slutade den att växa. Och min stackars lilla Karin bara grät och grät och grät. Det var så synd om henne :( Fick tillslut ringa mamma och be henne komma hit med nycklarna så inte Karin fick urinvägsinfektion om det dröjde för länge innan Pär kom hem.