Eskil
Wed, 2 Feb 05, 5:59 PM
Ja, som det framgår av rubriken så kommer denna text handla om flickan här på forumet som kallar sig för Lillie. Dock kommer den inte handla om någon olycka hon haft eller så, utan om något helt annat. Varför skriver jag då denna text här undrar ni säkert?
Jo, jag gör det för hennes skull, för att hon betyder så mycket för mig. Jag gör det för att hon ska känna sig uppskattad och omtyckt, även om hon säkert redan vet att hon är en helt underbar människa :)
Alla som skrivit en uppsats i skolan, vet att det är mycket lättare att skriva om något man tycker om. Visst, när man gör ett skolarbete är det ändå tråkigt, men om det är något man gillar blir det ändå lättare, man blir mer inspirerad.
Jag ska nu skriva mitt livs lättaste text, för jag skriver om någon jag verkligen tycker om. Känner mig nästa inspirerad, som av de grekiska musorna som man använde sig av förr i tiden.
Lillie fungerar som musa för mig, hon inspirerar mig till den här texten, som jag hoppas jag lyckas bra med :)
Jag har haft Lillie på min msn-lista i tre dagar tror jag. Ändå har så mycket hänt. Får väl börja med lite bakgrund om texten ska bli någorlunda förståelig, och då får jag börja med lite om mig själv…
Mitt liv ser inte direkt bra ut. Jag har alltid vart ensam, mobbad, utanför, ta vilket ord ni vill. Jag har slagits under sex års tid i skolan, i stort sett varje dag för att jag var så förbannad på de här mobbarna. Jag var iofs ett problembarn, det hände att jag slog lärarna när de var på mig osv, men det är inget att gå in på. I trean flyttade min enda vän, jag har bara sett honom en gång sen dess. Då var jag helt ensam…Mobbingen fick dock ett slut när jag gick ut sexan och bytte skola. De hade då hänt en sak som gjorde att folk inte ville umgås med mig mera. De var helt enkelt rädda för mig, efter en ”misshandel” av mobbarna, jag tror att de trodde de skulle råka ut för samma sak, även om jag nu inte slåss alls, om jag inte är tvingad till det. Jag som person blev lugnare, men jag blev också tillbakadragen. Har i stort sett hållt min käft stäng sen dess och blivit en av världens mer osociala människor. Tankarna om mobbingen har aldrig släppt mig, och tillslut satte det sig på hjärnan. En såkallad ”känsloblockad” har uppstått. Dvs, jag har svårt för känslor, jag kan inte känna dem lika bra som vanliga människor. Det enda jag behöver nämna mer är väl att jag har en kronisk sjukdom i tarmen som påverkar mig på en del sätt. Hur den påverkar mig orkar jag inte ta upp, speciellt inte när vemsomhelst kan läsa det.
Det får räcka, ska inte dra upp allt för då tråkar jag ut er helt, dessutom ska jag hålla mig till ämnet.
Jag fick alltså kontakt med Lillie för tre dagar sen, och jag låg som i ett djupt hål av alla upplevelser, tankar, all skit som hänt, att jag aldrig pratat med någon tyngde mig hårt. Livet var skit helt enkelt. Så dyker denna underbara flicka in i mitt liv, som en ängel, och lyfter upp mig ur hålet, upp till ytan igen. Hon är alltid lika trevlig mot mig (vilket för mig är ofattbart, då jag är van att bli bemött helt annorlunda), alltid lika snäll, och vi kan prata om precis vadsomhelst. Du vet att jag älskar konversationerna Lillie :)
På insidan är hon den underbaraste person som någonsin satt sin fot på den här jorden, hon klarar ju att prata med ett socialt missanpassat problembarn som jag, och hjälper mig nog mer än hon vet om…Livslusten smyger tillbaka till mig verkar det som.
Inte nog med det, hon är ju helt otroligt toksöt också. Visst, många flickor är söta, men jag hade ingen aning om att det var möjligt att vara SÅ söt :D
Jag vet inte så mycket om henne än, det kan man ju omöjligt göra efter så kort tid, så jag vet inte riktigt hur hon lever osv. Hoppas dock att hon har ett fint liv och aldrig behöver må dåligt. Och skulle du mot förmodan göra det Lillie, så finns jag precis här.
Är bara glad om jag kan hjälpa till med något, precis vadsomhelst, är det småsaker så gör det inget det heller. Sedan har hon ju samma intresse som mig, hon gillar vad det här forumet handlar om och gör det själv också vad jag vet, och jag tycker inte det finns något bättre än att se en flicka göra det här ^^
Hon är den perfekta kvinnan helt enkelt, sedd ur mina ögon. Alla tycker vi olika.
Man kan inte vara kär i någon man aldrig träffat, det är ett faktum. Man kan tycka om någon på olika sätt, som vän, jobbarkompis, man kan bli kär i en person osv. Jag har aldrig träffat Lillie, vet inte om jag kommer få göra det heller, men man kan ju hoppas :)
Uppfatta inte det här som förhastat nu, det är bara en önskedröm jag har, och jag vet inget om möjligheterna att genomföra den, eller om hon vill, eller om JAG vill, då mina drömmar ärr lite skeva ;P Jo, det är klart jag vill träffa henne, men det får vänta tills jag vet mer om henne och så, om det ens kommer inträffa. Ni förstår säkert att detta är svårt att formulera utan att missuppfattas, så jag får helt enkelt be er: Missuppfatta inget av det jag skriver.
Får man avsluta med en liten dikt? Då gör jag det ^^
”Som en ängel från skyn
Kom hon och lyfte upp mig ur dyn.
Aldrig trodde jag
Att livslusten skulle återvända.
En flicka så skön, så vacker, så fin
Hon har förändrat ALLT.
Jag vill faktiskt leva nu.
Och allt på grund av dig.
Du har givit mig så mycket
Nog mer än du kan ana.
Nu gör jag vad som helst för dig
Du skönaste av sköna.”
Undertecknat, din vän Eskil.
Jo, jag gör det för hennes skull, för att hon betyder så mycket för mig. Jag gör det för att hon ska känna sig uppskattad och omtyckt, även om hon säkert redan vet att hon är en helt underbar människa :)
Alla som skrivit en uppsats i skolan, vet att det är mycket lättare att skriva om något man tycker om. Visst, när man gör ett skolarbete är det ändå tråkigt, men om det är något man gillar blir det ändå lättare, man blir mer inspirerad.
Jag ska nu skriva mitt livs lättaste text, för jag skriver om någon jag verkligen tycker om. Känner mig nästa inspirerad, som av de grekiska musorna som man använde sig av förr i tiden.
Lillie fungerar som musa för mig, hon inspirerar mig till den här texten, som jag hoppas jag lyckas bra med :)
Jag har haft Lillie på min msn-lista i tre dagar tror jag. Ändå har så mycket hänt. Får väl börja med lite bakgrund om texten ska bli någorlunda förståelig, och då får jag börja med lite om mig själv…
Mitt liv ser inte direkt bra ut. Jag har alltid vart ensam, mobbad, utanför, ta vilket ord ni vill. Jag har slagits under sex års tid i skolan, i stort sett varje dag för att jag var så förbannad på de här mobbarna. Jag var iofs ett problembarn, det hände att jag slog lärarna när de var på mig osv, men det är inget att gå in på. I trean flyttade min enda vän, jag har bara sett honom en gång sen dess. Då var jag helt ensam…Mobbingen fick dock ett slut när jag gick ut sexan och bytte skola. De hade då hänt en sak som gjorde att folk inte ville umgås med mig mera. De var helt enkelt rädda för mig, efter en ”misshandel” av mobbarna, jag tror att de trodde de skulle råka ut för samma sak, även om jag nu inte slåss alls, om jag inte är tvingad till det. Jag som person blev lugnare, men jag blev också tillbakadragen. Har i stort sett hållt min käft stäng sen dess och blivit en av världens mer osociala människor. Tankarna om mobbingen har aldrig släppt mig, och tillslut satte det sig på hjärnan. En såkallad ”känsloblockad” har uppstått. Dvs, jag har svårt för känslor, jag kan inte känna dem lika bra som vanliga människor. Det enda jag behöver nämna mer är väl att jag har en kronisk sjukdom i tarmen som påverkar mig på en del sätt. Hur den påverkar mig orkar jag inte ta upp, speciellt inte när vemsomhelst kan läsa det.
Det får räcka, ska inte dra upp allt för då tråkar jag ut er helt, dessutom ska jag hålla mig till ämnet.
Jag fick alltså kontakt med Lillie för tre dagar sen, och jag låg som i ett djupt hål av alla upplevelser, tankar, all skit som hänt, att jag aldrig pratat med någon tyngde mig hårt. Livet var skit helt enkelt. Så dyker denna underbara flicka in i mitt liv, som en ängel, och lyfter upp mig ur hålet, upp till ytan igen. Hon är alltid lika trevlig mot mig (vilket för mig är ofattbart, då jag är van att bli bemött helt annorlunda), alltid lika snäll, och vi kan prata om precis vadsomhelst. Du vet att jag älskar konversationerna Lillie :)
På insidan är hon den underbaraste person som någonsin satt sin fot på den här jorden, hon klarar ju att prata med ett socialt missanpassat problembarn som jag, och hjälper mig nog mer än hon vet om…Livslusten smyger tillbaka till mig verkar det som.
Inte nog med det, hon är ju helt otroligt toksöt också. Visst, många flickor är söta, men jag hade ingen aning om att det var möjligt att vara SÅ söt :D
Jag vet inte så mycket om henne än, det kan man ju omöjligt göra efter så kort tid, så jag vet inte riktigt hur hon lever osv. Hoppas dock att hon har ett fint liv och aldrig behöver må dåligt. Och skulle du mot förmodan göra det Lillie, så finns jag precis här.
Är bara glad om jag kan hjälpa till med något, precis vadsomhelst, är det småsaker så gör det inget det heller. Sedan har hon ju samma intresse som mig, hon gillar vad det här forumet handlar om och gör det själv också vad jag vet, och jag tycker inte det finns något bättre än att se en flicka göra det här ^^
Hon är den perfekta kvinnan helt enkelt, sedd ur mina ögon. Alla tycker vi olika.
Man kan inte vara kär i någon man aldrig träffat, det är ett faktum. Man kan tycka om någon på olika sätt, som vän, jobbarkompis, man kan bli kär i en person osv. Jag har aldrig träffat Lillie, vet inte om jag kommer få göra det heller, men man kan ju hoppas :)
Uppfatta inte det här som förhastat nu, det är bara en önskedröm jag har, och jag vet inget om möjligheterna att genomföra den, eller om hon vill, eller om JAG vill, då mina drömmar ärr lite skeva ;P Jo, det är klart jag vill träffa henne, men det får vänta tills jag vet mer om henne och så, om det ens kommer inträffa. Ni förstår säkert att detta är svårt att formulera utan att missuppfattas, så jag får helt enkelt be er: Missuppfatta inget av det jag skriver.
Får man avsluta med en liten dikt? Då gör jag det ^^
”Som en ängel från skyn
Kom hon och lyfte upp mig ur dyn.
Aldrig trodde jag
Att livslusten skulle återvända.
En flicka så skön, så vacker, så fin
Hon har förändrat ALLT.
Jag vill faktiskt leva nu.
Och allt på grund av dig.
Du har givit mig så mycket
Nog mer än du kan ana.
Nu gör jag vad som helst för dig
Du skönaste av sköna.”
Undertecknat, din vän Eskil.