JohanT
Thu, 29 Jun 06, 7:26 PM
Hej alla!
Jag har vid ett flertal tillfällen läst inlägg på den här tråden och den här eftermiddan hade jag en liten upplevelse som gav mig inspirationen att själv bidra lite... Eftersom hela historien inträffade under en så kort tidsrymd så ska jag beskriva den så ingående som mitt minne tillåter.
Det hela utspelade sig alltså under skärtorsdagen och platsen är vid lösgodishyllan på ett medelstort köpcenter. När jag, min bror och hans flickvän kom till platsen så var huvudpersonen och hennes väninna redan där. Av någon anledning tog dom inte godis, utan stod istället en bit ifrån och pratade. Själv hade jag tagit en mörk chokladkaka, och tänkte nöja mig med det, så det ända jag hade att göra var att vänta medan de båda andra tog för sig från de många lådorna. Medan jag stod där, aningen frånvarande som jag ibland blir när väntar, var det en sak som fångade mitt intresse. Den ena av flickorna stod med benen i kors. Jag vet att många, speciellt tjejer, gör detta även när dom inte är nödiga, men det var något med hur hon la vikten på Båda benen som som stärkte min misstanke. Det var dock tydligt att om nu så var fallet så hade hon inte oöverstigliga problem med det, vilket bekräftades av det avslappnade samtalet med vännen och att hon inte alls verkade ha så brottom med att börja välja godis. Det är för övrigt just den avslappnade instäningen i kombination med sådana ofrivilliga och nödvändiga rörelser för att göra motstånd och för att rent fysiskt minska eller hejda trycket som jag tycker allra bäst om. För att undersöka om jag hade tolka hennes tillstånd rätt så började jag att i ögonvrån och med korta blickar betrakta hennes benrörelser. Efter en kort stund stälde hon benen brevid varandra men bara för att strax korsa dom igen, och fortsatte så fram och tillbaka. Det kunde förstås vara av otålighet eller att hon var av en ovanligt sprallig natur, men det var ändå något med om där små stegen hon tog när hon hade benen okorsade. Efter cirka fem korsningar så råkade hennes små men konstanta steg vända henne åt mitt håll. För att inte bli avslöjad i mitt kikande så vände jag bort blicken och gick till brorsan för att ligga lågt ett slag. Eftersom flickorna var betydligt yngre, runt 15 (själv är jag 20) så vore det pinsamt om jag blev avslöjad när jag tittade på dom. När jag åter fick tillfälle så hade dom börjat ta godis. Som sagt var det en relativt stor hylla med åt minstone hundra olika sorter, och det var tydligt att det kunde ta en stund att fylla en hel påse. Trots detta fortsatte hon i det lugna tempot dom haft innan, och trots att hon ibland måste stanna upp för att ställa sig och knipa till lite lätt, så stannade hon ändå vid varje låda för att överväga om, och i så fall hur många, av just denna sort hon skulle ta. Jag var tvungen att beundra denna fullständiga mentala kontroll som hon visade upp. Mitt de ständiga signalerna om behovet som ett starkt, obehagligt tryck i hennes mage, så kunde hon i lugn och ro tänka: det där tar jag hand om sen; det behöver inte störa det jag gör nu. När hela hennes väsen var till brädden fyllt av denna känsla och inte lämnade utrymme för något annat intryck eller vilja förutom det att bli av med obehaget och det fortast möjligt, att hon då stod och övervägde om hon ville ha 3 eller 4 Dumle! Det visar vilken makt hon hade över sig. Och att se den känslan överväldiga henne varje gång hon gjorde misstaget att stå böjd för länge över de lägre lådorna, Det...
Det är möjligt att det är mest önsketänkande, men efter ett tag när hon böjt sig ner några gånger, så såg jag hur hon höll med handen misstänkt nära, naturligtvis inte rakt över, men jag har hört att det ska hjälpa att hålla emot, inte bara rakt på, utan även en bit över. Men nu vände hon sig hur som helst åt mitt håll så jag bestämde mig att gå förbi henne för att hämta påskmust tillsammans med min bror och hans flicka. Medan dom och höll en diskusion om pant som jag inte riktigt kunde intressera mig för så såg jag hur hon tog choklad från den nedersta lådan. Hon satt nu ner på huk med båda fötterna i golvet och jag ansträngde mig till det yttersta för att se var hon hade högerhälen. Den var tyvärr inte så nära mitten som jag hade önskat, men så här i efterhand så minns jag att hon stannade en stund nere efter att hon tagit färdigt, och det verkade varken som om hon kollade efter annat godis eller var inbegripen i diskusion med sin vän, hon verkade på det hela taget märkligt frånvarande...
När vi kom tillbaka till godiset (vi hade stått där borta en stund), så var flickorna klara med sitt val och stod och gjorde en sista överblick för att se så de inte missat något. Att se hennes sökande blick tillsammans med dom tvångsmässigt dansande benen var en ren fröjd. Men när dom så äntligen var klara och gav sig av för att betala så lyckades dom ändå stanna och prata när dom bara kommit till andra änden på hyllan! Om jag hade varit så desperat som hon visat tecken på att vara, så skulle jag åtminstone se till att vara på på väg mot en toalett och jag skulle defenetivt inte stanna och prata på vägen. Men hon hade säkert goda skäl till att göra som hon gjorde. Till exempel så berodde det kanske på andra personer hur fort hon kunde komma till en toalett, som att dom skulle få skuts hem av föräldrar. Kanske var hon van att vänta så här länge, och kanske brukade hon ofta välja att inte stressa till en toalett, till och med i betydligt värre situationer? Man hör ju ofta om flickor som väljer bort toaletterna i skolan in i det absolut sista, och hur en tränad blåsa kan ge respekt och vara praktiskt på stora fester. Hur det än var med det så gick dom i alla fall iväg mot kassorna i ett sävligt tempo, den ena med något ihopknipna lår.
Så var den historien slut. Jag bedyrar att den är sann, åtminstone i bemärkelsen "som jag uppfattade det".
Kram
/Johan
Jag har vid ett flertal tillfällen läst inlägg på den här tråden och den här eftermiddan hade jag en liten upplevelse som gav mig inspirationen att själv bidra lite... Eftersom hela historien inträffade under en så kort tidsrymd så ska jag beskriva den så ingående som mitt minne tillåter.
Det hela utspelade sig alltså under skärtorsdagen och platsen är vid lösgodishyllan på ett medelstort köpcenter. När jag, min bror och hans flickvän kom till platsen så var huvudpersonen och hennes väninna redan där. Av någon anledning tog dom inte godis, utan stod istället en bit ifrån och pratade. Själv hade jag tagit en mörk chokladkaka, och tänkte nöja mig med det, så det ända jag hade att göra var att vänta medan de båda andra tog för sig från de många lådorna. Medan jag stod där, aningen frånvarande som jag ibland blir när väntar, var det en sak som fångade mitt intresse. Den ena av flickorna stod med benen i kors. Jag vet att många, speciellt tjejer, gör detta även när dom inte är nödiga, men det var något med hur hon la vikten på Båda benen som som stärkte min misstanke. Det var dock tydligt att om nu så var fallet så hade hon inte oöverstigliga problem med det, vilket bekräftades av det avslappnade samtalet med vännen och att hon inte alls verkade ha så brottom med att börja välja godis. Det är för övrigt just den avslappnade instäningen i kombination med sådana ofrivilliga och nödvändiga rörelser för att göra motstånd och för att rent fysiskt minska eller hejda trycket som jag tycker allra bäst om. För att undersöka om jag hade tolka hennes tillstånd rätt så började jag att i ögonvrån och med korta blickar betrakta hennes benrörelser. Efter en kort stund stälde hon benen brevid varandra men bara för att strax korsa dom igen, och fortsatte så fram och tillbaka. Det kunde förstås vara av otålighet eller att hon var av en ovanligt sprallig natur, men det var ändå något med om där små stegen hon tog när hon hade benen okorsade. Efter cirka fem korsningar så råkade hennes små men konstanta steg vända henne åt mitt håll. För att inte bli avslöjad i mitt kikande så vände jag bort blicken och gick till brorsan för att ligga lågt ett slag. Eftersom flickorna var betydligt yngre, runt 15 (själv är jag 20) så vore det pinsamt om jag blev avslöjad när jag tittade på dom. När jag åter fick tillfälle så hade dom börjat ta godis. Som sagt var det en relativt stor hylla med åt minstone hundra olika sorter, och det var tydligt att det kunde ta en stund att fylla en hel påse. Trots detta fortsatte hon i det lugna tempot dom haft innan, och trots att hon ibland måste stanna upp för att ställa sig och knipa till lite lätt, så stannade hon ändå vid varje låda för att överväga om, och i så fall hur många, av just denna sort hon skulle ta. Jag var tvungen att beundra denna fullständiga mentala kontroll som hon visade upp. Mitt de ständiga signalerna om behovet som ett starkt, obehagligt tryck i hennes mage, så kunde hon i lugn och ro tänka: det där tar jag hand om sen; det behöver inte störa det jag gör nu. När hela hennes väsen var till brädden fyllt av denna känsla och inte lämnade utrymme för något annat intryck eller vilja förutom det att bli av med obehaget och det fortast möjligt, att hon då stod och övervägde om hon ville ha 3 eller 4 Dumle! Det visar vilken makt hon hade över sig. Och att se den känslan överväldiga henne varje gång hon gjorde misstaget att stå böjd för länge över de lägre lådorna, Det...
Det är möjligt att det är mest önsketänkande, men efter ett tag när hon böjt sig ner några gånger, så såg jag hur hon höll med handen misstänkt nära, naturligtvis inte rakt över, men jag har hört att det ska hjälpa att hålla emot, inte bara rakt på, utan även en bit över. Men nu vände hon sig hur som helst åt mitt håll så jag bestämde mig att gå förbi henne för att hämta påskmust tillsammans med min bror och hans flicka. Medan dom och höll en diskusion om pant som jag inte riktigt kunde intressera mig för så såg jag hur hon tog choklad från den nedersta lådan. Hon satt nu ner på huk med båda fötterna i golvet och jag ansträngde mig till det yttersta för att se var hon hade högerhälen. Den var tyvärr inte så nära mitten som jag hade önskat, men så här i efterhand så minns jag att hon stannade en stund nere efter att hon tagit färdigt, och det verkade varken som om hon kollade efter annat godis eller var inbegripen i diskusion med sin vän, hon verkade på det hela taget märkligt frånvarande...
När vi kom tillbaka till godiset (vi hade stått där borta en stund), så var flickorna klara med sitt val och stod och gjorde en sista överblick för att se så de inte missat något. Att se hennes sökande blick tillsammans med dom tvångsmässigt dansande benen var en ren fröjd. Men när dom så äntligen var klara och gav sig av för att betala så lyckades dom ändå stanna och prata när dom bara kommit till andra änden på hyllan! Om jag hade varit så desperat som hon visat tecken på att vara, så skulle jag åtminstone se till att vara på på väg mot en toalett och jag skulle defenetivt inte stanna och prata på vägen. Men hon hade säkert goda skäl till att göra som hon gjorde. Till exempel så berodde det kanske på andra personer hur fort hon kunde komma till en toalett, som att dom skulle få skuts hem av föräldrar. Kanske var hon van att vänta så här länge, och kanske brukade hon ofta välja att inte stressa till en toalett, till och med i betydligt värre situationer? Man hör ju ofta om flickor som väljer bort toaletterna i skolan in i det absolut sista, och hur en tränad blåsa kan ge respekt och vara praktiskt på stora fester. Hur det än var med det så gick dom i alla fall iväg mot kassorna i ett sävligt tempo, den ena med något ihopknipna lår.
Så var den historien slut. Jag bedyrar att den är sann, åtminstone i bemärkelsen "som jag uppfattade det".
Kram
/Johan